Kapital från privatpersoner bättre än statliga satsningar

Publicerad på Newsmil: 2012-08-23, 

Staten satsar årligen närmare 30 miljarder i företagsstödjande åtgärder. Till detta kommer administrationen som subventionerade informationstjänster, statens administrativa kostnad för att driva stödgivande organisationer, jordbruksstöd, andra subventioner eller stöd som utbetalas till den offentliga sektorn. Av alla dessa miljarder når enbart en bråkdel småföretagen. Företagsstöd och riskkapital till mindre onoterade bolag lyser med sin frånvaro. Bankerna är inte intresserade av att låna ut pengar till annat än säkra verksamheter. Ett bolag under uppbyggnad är betecknat som ett högriskprojekt. Banker och ALMI Företagspartner lånar istället ut pengar till etablerade och större tillverknings- och industriföretag som kan påvisa kassaflöden. Mindre onoterade bolag framförallt inom tjänstesektorn som kan och vill växa, är hänvisade till privatpersoner som vågar satsa sina skattade pengar i dessa framtidens bolag.

Trots insatserna om bättre företagarpolitik så ligger grundstrukturen kvar. Förslaget är att ta bort stora delar av allt företagsstöd som utgår från staten. Det är inte särskilt effektivt att först ta in skattepengar från företagen för att sedan efter stora administrativa kostnader dela ut pengarna i projekt till större företag. När ändå privatpersoner står för det mesta av riskkapitalet till onoterade bolag borde staten premiera detta med avdragsmöjligheter i privatpersonens deklaration.

Ett exempel på företagsstöd är det som går till kommunala bolag. Kommunala flygplatser får företagarstöd från staten. Staten tar in pengar, administrerar, delar ut pengar (bland annat till sig själv) för sedan i bästa fall mäta resultatet som blir nästintill obefintligt.

Svenskt näringsliv har genomgått ett stålbad efter senaste krisen. Allt tänkbart stöd från staten har gått till tillverkningsindustrin, banker och storföretag. Nu pratar man om att satsa pengarna i infrastrukturella satsningar. Försvinnande lite stöd har gått till småföretagen. Krisen har kostat industrin över 70 000 jobb sedan 2007, men den privata tjänstesektorn har samtidigt ökat med drygt 50 000 jobb. Det är i tjänstesektorn jobben kommer, i dag och i framtiden. Det är framförallt i småföretagen som expansionen måste ske.

Större företag automatiserar och lägger ut produktion till Kina medan en småföretagare istället anställer en person till. Större företag kan på sin höjd lägga ut produktion och lego på mindre företag då det innebär en uppenbar risk i egen lönsamhet.

Fortfarande behandlas varje småföretagare som en potentiell skattesmitare vilket visade sig när lagen om kassaregister mer var anpassat för skattemyndighetens kontroller än för småföretagens villkor. När lagen  om slopad revisionsplikt för småföretag lades fram höjdes återigen rösten hos ledande socialdemokrater inom aktuellt utskott i riksdagen, att skattemyndigheten istället när som helst skall kunna besöka företag som måste anpassa sin bokföring för att passa myndighetskontrollen från skattemyndigheten. Politik och myndigheter behandlar småföretagare med samma regler som storföretagare.

Allt fler företagare försvinner i rask takt. Statistik från SCB visar att 60 000 företagare kommer att gå i pension de närmaste fem åren. Detta motsvarar var åttonde aktiv företagare i Sverige. För varje småföretag som läggs ned förlorar mellan en och två anställda sina arbeten.  Inströmningen av nya yngre företagare är för liten för att ersätta dem som pensioneras. Om inget drastiskt händer kommer Sverige inom 5-10 år kommer att ha minst 30 000 färre företagare än idag. I dagsläget har det aldrig varit så mycket företag till salu i Sverige som nu.

Tillgången till riskvilligt kapital (ägarkapital) är det som behovs allra mest hos mindre företag i dagsläget.  Vi är ur den tuffaste ekonomiska krisen på 70 år och men många små företag har det fortfarande mycket besvärligt. Trots det finns det mindre företag som växer och vill stasa. Privatpersoner som har kapital är en förutsättning för att bolag skall kunna växa. Att skapa spelregler som är gynnsamma för den/de som vill satsa investeringskapital i små växande företag är ett måste för Sverige som småföretagarnation.

Vårt skattesystem har inte direkt skapat fler kapitalister i Sverige men ändå är det till 90 procent privatpersoner som satsar ägarkapital i små onoterade bolag.

Sänkta inkomst- och kapitalinkomstskatter som gynnar sparande och återinvesteringar är därför viktigt för företagandet. Införandet av platt skatt skulle revolutionera tillgången på riskkapital. Faktiskt har under mycket lång tid skattesystemet gynnat institutionellt och utländskt ägande framför inhemskt och privat. Pensionspengar satsas enbart i börsnoterade bolag. De onoterade bolagen kommer inte i åtnjutande av investeringskapital som de stora företag automatiskt har tillgång till.

Att satsa pengar i små onoterade bolag är en stor risk. Detta måste premieras. I dag verkar det mer Ok att vinna stora vinster på Triss, Lotto och Trav än att satsa pengar i svenska bolag som växer och nyanställer personal. Staten kan underlätta för nya företag genom att göra det mera förmånligt att satsa kapital i företagande. Ett riskkapitalavdrag måste införas omgående. Ett sådant avdrag bör inte vara begränsat till satsningar i eget eller närståendes företag utan kunna vara utformat så att man kan satsa i företag drivna lika gärna inom sitt nätverk eller, inspirerat av den brittiska modellen, via mindre riskkapitalfonder som satsar på mindre företag och i tidiga skeden.

I Storbritannien finns ett stort antal lånemöjligheter som stöds av staten. Det innebär inte att det är myndigheter som typ ALMI eller Industrifonden som är långivare utan privata aktörer kan låna ut egna pengar i kombination med statliga pengar.

I England finns också ett system med Enterprise Investment System (EIS) som ger skattelättnader för privatpersoner som investerar i onoterade bolag. Samma modell har den svenska utredningen om ”skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar” anammat vilket skulle kunna komma att innebära 20 procentiga avdragsmöjligheter i deklarationen påföljande år. Om man behåller investeringen i tre år behöver man inte betala reavinstskatt. I England har man dessutom ett system med skattelättnader för direktörer som arbetar oavlönat. Med föreslagna åtgärder belastas inte bolagets likviditet och lönsamhet i början av dess existens då bolaget är som mest sårbart.

En EIS-fond innebär att någon investerar i småbolag för investerarens räkning. Här äger inte fonden aktierna utan investeraren själv och därför får man själv också skattelättnaden. Bolaget får inte vara för stort och totala investeringarna får heller inte vara för stora. Om man dessutom investerar en kapitalvinst i ett onoterat bolag får man skjuta på reavinstskatten utan tidsgräns och utan beloppsgräns. Således kan man få både skattelättnad och skjuta på reavinstskatten.

Utan svårigheter skulle man i Sverige kunna tillföra betydande investeringar i onoterade bolag som kommer direkt från privatpersoner, om bara den politiska viljan finns. Det gick att införa såväl avdragsrätt för hushållsnära tjänster som ROT-avdrag så varför inte avdragsrätt för att kunna vidarutveckla tjänstesektorn och att fler småföretag expanderar? När Gösta Bohman en gång i tiden föreslog visst skattebefriat fondsparande för privatpersoner gav det ett explosionsartat sparande. Vi tror viljan att investera i svenska onoterade bolag är välvillig och stor hos gemene man.

Skattereduktionen för förvärv av aktier beräknas minska skatteintäkterna med cirka 0,47 miljarder kr per år. Förslaget kan antas att ytterligare förstärka den redan förmånliga skattemässiga behandlingen av innehavare av andelar i fåmansföretag. Utredningen som lades fram för över två år sedan, drar därför slutsatsen att förslaget lämpligen skulle kunna finansieras genom beskattningen av inom det s.k. 3:12-systemet justeras (beskattning för övriga onoterade andelar justeras). Med andra ord skjuter man över notan på bolaget längre fram. Eftersom det är en överlevnadsfråga för många bolag så får det passera. Frågan är varför det skall drabba de mindre företagen? Istället kunde man läyy destinera företagsstödet till denna satsning och förbjuda att kommunala bolag skall kunna erhålla företagsstöd från Staten (för bland annat kommunala flygplatser).

Frågan om ett avdragsrätt som en extremt viktig fråga. Dagens industripolitik, förlåt näringspolitik styrs av akademiska styrinstrument och en klåfingrighet att lägga sig i nästan allt. När förslag kommer upp om att ta bort pålagor från småföretagare vilka betalar överdrivna skatter på arbete så kommer enda argumentet:

- För dyrt !
- För vem?

Staten har tydligen inte råd att avstå från de intäkter en sänkning av exempelvis arbetsgivaravgifterna och därmed lönsekatten skulle medföra. Underlätta för företagaren att utveckla en lönsam verksamhet utifrån den risk det innebär att starta eget och driva eget. Det ska inte vara dyrare att ha anställd personal i Sverige jämfört med flertalet andra länder inom EU. Så är det i dag.

Det självklara måste sägas! Om man inte lägger om industripolitiken till att bli en småföretagarpolitik i Sverige har vi snart tiotusentals färre fungerande bolag kvar på marknaden. Det är här jobben skall komma, det är här alla skatteintäkter skall komma in för att finansiera vår välfärd.

Ändra lagstiftningen för ökat modulboende

22 augusti 2012 kl 14:01 BRÄNNPUNKT | BOSTADSBRISTEN

Medan regeringen och storstadskommunerna grälar på varandra om vem som ska betala infrastrukturen runt ny bostadsproduktion så står byggandet stilla. Regeringen kan inte nöja sig med att tillsätta allt fler utredningar tänkta att förenkla byggregler. Det krävs istället handlingskraft, skriver de liberala debattörerna Jan Rejdnell och Linda Nordlund.

Publicerad: 2012-06-25 på Newsmill

I mars 2012 efter 1,5 år efter etableringreformens införande hade 423 personer, eller 4,2 procent, av de nyanlända fått arbete. Majoriteten av dessa har någon form av skattefinansierat arbete, skriver Statskontoret på sidan 34 i sin rapport som utvärderar etableringsreformen. Det är ungefär hur det såg ut utvecklingsmässigt redan innan etableringsreformen infördes.

De nyanlända kommer från politiska oroshärdar och från länder utanför Afrika och Mellanöstern (”Asien”) utgör endast 6 procent, framgår det av Statskontorets rapport. Utbildningsnivån var låg hos de som kom hit. Det krävs radikalt andra insatser från samhället för att få in dessa nyanlända i praktik och i jobb. Dagens instrument med en svår och trög arbetsmarknad och med höga trösklar gör inte situationen lättare för de inom Arbetsförmedlingen som arbetar med att slussa ut nyanlända på praktik och arbete. Det går inte enbart att skylla på dåliga tider och strukturella fel. Det krävs andra insatser vilket AF borde ha understrukit.

De etableringslotsar som skapas arbetar mest med socialt stöd till de nyanlända. Migrationsverket har föredömligt kortat sina handläggningstider för för asylsökande och de personer som söker permanent uppehållstillstånd. Tiden för handläggning är i praktiken cirka fyra månader innan AF och mottagande kommun tar över med etableringsrefom respektive bostad på orten. I regel tar det cirka 1,5 -2 månader innan personnummer och bankkonto finns på plats för utbetalning av bidrag. 

Reglerna för praktik och få personen anställningsbar är i dag minst sagt otidsenliga. AF lägger hela ansvaret på arbetsgivaren. Det är arbetsgivaren som måste göra en plan för den nyanlände, skaffa handledare och ansvara för tolk och sedan villigt släppa iväg personen på arbetstid för att han/hon skall gå på SFI-undervisning.

- Det behövs ett helt nytt ersättningssystem till arbetsgivare för överhuvudtaget få invandrare anställningsbara som varar under hela etableringsplanens 24 månader.

- Låt systemet med dagens lotsar få huvudansvaret för individerna som fått permanent uppehållstillstånd istället för Arbetsförmedlingen. Låt individen få välja lots som huvudsakligen får betalt efter de resultat individen uppnår i den egna etableringsplanen. Låt Migrationsverket betala ut alla ersättningar utifrån målsättningarna i den individuella etableringsplanen vilket kan vara olika aktörer som Arbetsförmedlingen eller en privat aktör. Tidigare har Centerpartiet föreslagit konkurrerande Arbetsförmedlingar. Det är dags att låta fler krafter än AF få nyanlända i arbete. Statistiken talar knappast för att behålla nuvarande ordning trots att etableringsreformen endast fungerat 1,5 år.

– Låt Migrationsverket genomföra en informationskampanj riktad till arbetsgivare som redogör för regler och förslag till strategier då man skall anställa en person som erhållit permanent uppehållstillstånd.

– Inrätta ett integrationsråd som har fokus på individen. Rådet har ansvar för att upprätta en individuell etableringsplan som är målstyrd. En sådan skall innehålla detaljerade punkter för arbete/praktik, SFI, bostad, yrkesutbildning etc. När dessa mål skall vara uppfyllda i tiden. Det krävs målstyrning i arbetet istället för som i dag - fasta ersättningar.

– Det krävs en snabb värdering av meriter och kompetens för att se vad individen har med sig i bagaget. En yrkesidentifiering som sker vid yrkesskola eller motsvarande.

Eftersom vi inte stänger landets gränser för människor som hamnat i krig och i politiska orshärdar och där fruktar för sitt liv måste de som kommer till Sverige ges en chans till ett liv. I detta innfattas möjligheten att kunna försörja sig och snabbt lära sig språket. Vår integrationspoltik är fortfarande ett misslyckande och det går inte längre att från Alliansen hänvisa till "sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på företagande och (generella) reformer som ger förutsättningar för fler jobb".

Det krävs snabbt nya insatser för att etableringsreformen verkligen skall bli "åhundradets reform" som Erik Ullenhag som ansvarig minister beskrev den då reformen sjösattes.

Publicerad 8 maj, 2012 - 09:00 på SVT Debatt

http://debatt.svt.se/2012/05/08/infor-integrationspeng-for-nyanlanda/

Det behövs snabbt nya tillfälliga boenden runt storstadsområdena. Det är dags att bygga portabla modulboenden som går att flytta på till nya ställen och som inte behöver permanentas. Läget kräver ett nytänkande annars hamnar allt fler invandrare på orter där det inte ens på sikt finns arbetstillfällen, skriver Jan Rejdnell, Tankesmedjan Liberalerna, och Adam Cwejman, Luf.

Det går inte att vänta på nya förenklade byggregler som skall ge bostäder i framtiden. Bostadsministern måste sätta sig ned med kommunerna runt storstäderna och lösa bostadsproblemen. En enkel regelförändring om belåning på 15 år för tillfälliga modulboenden gör att tusentals nya lägenheter kan skapas på kort tid. Det finns exempel på moderna modulboenden för bland annat gästföreläsare och forskare på området vid Karolinska i Solna som fungerar utmärkt. Modulboenden skapar flexibilitet när behovet av bostäder temporärt går upp dramatiskt.
I dag måste Migrationsverket erbjuda allt fler invandrare ett anläggningsboende eftersom alternativet med eget boende blir att svårare att ordna. Trångboddheten i invandrartäta områden är omvittnat stor och antalet lediga lägenheter i större städer är i princip obefintligt. Alternativet är att allt fler flyktingar och invandrare bosätter sig på orter där arbetslösheten redan är omfattande. Migrationsverket har redan i dag stora utmaningar med att hitta tillfälliga boenden under den allt kortare asylsökningsperioden. Även för studenter och unga som flyttar i landet är situationen likartad. Under terminsstarter är situationen oerhört svår för många studenter.
Tidigare har de flesta invandrare och asylsökande ordnat eget boende (EBO). Men i dag då det inte går att hitta bostäder och då det redan är trångbott i många invandrartäta områden.
Migrationsverkets prognos för antalet asylsökande är cirka 32000–35000 personer för 2012. Det är en ökning sedan föregående år då 31 819 personer sökte, vilket är det högsta antalet sedan 2007. Utvecklingen i världens oroshärdar i främst Afghanistan och Somalia påverkar strömmen av flyktingar och asylsökande. Även oroligheterna i främst Syrien påverkar. Utöver detta tillkommer en kraftig anhöriginvandring på grund av nya regler. Alla som söker asyl eller kommer till Sverige får inte stanna men måste bo någonstans under ansökningstiden. Detta belastar Migrationsverkets anläggningsboenden – vilka redan är överbelagda. Verket får inhysa flyktingar på motell, hotell och andra typer av tillfälliga boenden. Det råder kraftig brist på anläggningsplatser och på många platser handlar det om akuta behov.
Socialdemokraterna i Skåne har velat gå en omväg. Att helt förbjuda EBO då det belastar redan invandrartäta områden. Eftersom det redan är mycket svårt att få fram lediga lägenheter blir åtgärden ett effektivt sätt att stoppa mer invandring i Malmö. Förslaget om förbud mot eget boende kommer från ursprungligen från Ilmar Reepalu (s).
Kommunerna har mark som kan utnyttjas under 10 års tid. Tillfälliga bygglov förutsätter att kommunerna har rätt att ta belåning som omfattar 15-20 år på det aktuella området för att dra fram vatten, vägar och elektricitet. Om sådana regler införs kan fler tillfälliga bygglov utfärdas för bland annat tillfälliga modulboenden. Dessa modulboenden kan erbjudas studenter, ungdomar och invandrare som erhållit permanent uppehållstillstånd.
Faktiskt är att behovet av mindre, enklare och billigare lägenheter likartat för dessa grupper. I dag är 80-85 procent av de som invandrar ensamstående.

JAN REJDNELL
Tankesmedjan Liberalerna

ADAM CWEJMAN
förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet

Införd i Svenska Dagbladet den 7 maj 2012

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bygg-tillfalliga-modulboenden-i-storstaderna_7178541.svd

Rapporten ”En privatare integration” pekar på en rad hinder för att integrationen skall ha en förutsättning för kunna lyckas. Primärt är det bristen på bostäder som saknas på de orter det kan finnas möjligheter till arbeten. Behovet av mindre enklare bostäder är lika för ungdomar och invandrare i dag. Situationen blir akut i år med ökad anhörighetsinvandring varför tillfälliga modulboenden måste skapas i främst storstadsregionerna. Modulerna kan placeras där det tagit stopp vid väg- och husbyggnationer. Det går att snabbt skapa tiotusentals lägenheter.

Rapporten ser möjligheterna i en snabbare och förbättrad integration om hela etableringsreformen anpassas för varje individ. I dag samverkar myndigheterna istället för samarbeta och första månaderna hos Arbetsförmedlingen går åt till att ordna personnummer och få igång bidragssystemen. Istället bör en integrationspeng skapas som följer individen istället för myndigheternas ersättningar för varje individ.

Likaså menar rapporten att det måste skapas ett integrationsråd som följer individen och gör en snabb yrkesidentifiering över vilka faktiska yrkeskunskaper man har med sig i bagaget. I dag fungerar inte satsningen på instegsjobb för invandrare, för endast några hundra har fått jobb genom reformen av de tusentals invandrare som kommit till Sverige under senaste året. Tankesmedjan Liberalerna vill anpassa hela systemet till ett enklare och tydligare ersättningssystem för arbetsgivare, tolkar och handledare.

Om svenska språket är nyckeln till en lyckad integration måste SFI-undervisningen förbättras. Ändra huvudmannaskapet från kommunerna till staten under de första 24 månaderna där ändå staten ansvarar för allt i etableringsreformen. Skärp kraven på kompetens hos SFI-lärarna och inför minst 15 timmar lärarledd undervisning per vecka. Komplettera med läsplattor till varje elev.

Detta är ett stort steg från den mera generella integrationspolitiken om att behandla alla lika till att skapa en individfokus och mer insatser från privata aktörer. Fokus i rapporten är att så många invandrare, som fått permanent uppehållstillstånd, så fort som möjligt kommer ut i praktik och till instegsjobb.

SFI-undervisningen måste individanpassas och nya tekniska/pedagogiska hjälpmedel som läsplatta skall vara en naturlig del av inlärningsprocessen av det nya språket.

– Utmaningarna ligger i att lösa bostadsfrågan som är akut över hela landet. Skapa modulboenden i och runt storstäderna!

– Rapporten föreslår införandet av en integrationspeng som följer individen likt en skolpeng. I dag går ersättningar till kommuner och myndigheter vilket i praktiken omöjliggör pendling mellan kommuner eller individuella anpassningar.

– Upprättande av en individuell etableringsplan som innehåller en detaljerade punkter för arbete/praktik, SFI, bostad, yrkesutbildning etc. När dessa mål skall vara uppfyllda i tiden. Det krävs målstyrning i arbetet istället för som i dag - fasta ersättningar.

– Det innehåller förslag till nytt ersättningssystem till arbetsgivare för överhuvudtaget få invandrare anställningsbara som varar under hela etableringsplanens 24 månader.

– Det krävs en snabb värdering av meriter och kompetens för att se vad individen har med sig i bagaget. En yrkesidentifiering som sker vid yrkesskola eller motsvarande.

– Det krävs ett nytänkande inom SFI-undervisningen för att fler skall kunna lära sig svenska fortare. Det finns ett krav på införande av läsplattor och lärarledd undervisning om minst 15 timmar per vecka. Ändrat huvudmannaskap från kommunerna till staten under den tid etableringsplanen verkar – det vill säga 24 månader. Därefter blir individerna kommunens ansvar.

– Inrätta ett integrationsråd som har fokus på individen. Rådet har ansvar för att upprätta en individuell etableringsplan som är målstyrd.

– Skapa fadderfamiljer som fungerar som lotsar in i det svenska välordnade samhället.

– Låt systemet med dagens lotsar få huvudansvaret för individerna som fått permanent uppehållstillstånd istället för Arbetsförmedlingen. Låt individen få välja lots som huvudsakligen får betalt efter de resultat individen uppnår i den egna etableringsplanen. Låt Migrationsverket betala ut alla ersättningar utifrån målsättningarna i den individuella etableringsplanen vilket kan vara olika aktörer som Arbetsförmedlingen eller en privat aktör.

– Låt Migrationsverket genomföra en informationskampanj riktad till arbetsgivare som redogör för regler och förslag till strategier då man skall anställa en person som erhållit permanent uppehållstillstånd.

Rapportförfattare är Per Pettersson och Jan Rejdnell verksamma vid Tankesmedjan Liberalerna. I rapporten finns en fallstudie över Västmanland och Västerås.

Rapporten finns för nedladdning:

http://liberalerna.nu/images/rapporter/en%20privatare%20integration%20webb.pdf

Beslut efter beslut i Riksdagen inskräktar på den personliga integriteten. Senaste beslutet är att gå EU till mötes om Datalagringsdirektivet. Nu krävs konkreta förslag om att stärka den personliga integriteten.

Det verkar som om många beslutsfattare inte förstår kraven på skydd för den personliga integriteten när det framförs från personer som alltmer lever sina liv över nätet. Resonemanget tycks bygga på att om man lägger ut bilder på sig själv och familjen och dessutom skriver om känslor och politiska åsikter, så tycks man få skylla sig själv.

I dag blir den personliga integriteten underordnad i jakten på terrorister och de som utmanar det öppna samhället. Argumenten som återkommer från en del lagstiftande politiker är:

”Har du inget gjort, så har du inte något att vara orolig över” eller ”Du har väl ingenting att dölja?”  Övervakning och intrång i den personliga integriteten blir överordnad andra värden i samhället.

De få insatser som gjorts i integritetens namn är lagförslaget om fotograferingsförbud på allmän plats. Dåligt underbyggt förslag som kan få orimliga konsekvenser. I brottsbalken införs en bestämmelse om olovlig fotografering, som i princip gör det förbjudet att utan lov fotografera eller filma personer som befinner sig på platser dit allmänheten inte har insyn. Vällovligt syfte men konsekvensen för fotografen kan bli ödesdigra då man inte på en bråkdel av en sekund kan veta vad man kan fotografera och vad som anses förbjudet. 

Det hjälper inte att de politiska partierna är överens om att stärka grundlagsskyddet mot  exempelvis hemlig kameraövervakning när man samtidigt låter staten och dess myndigheter få alltmer fritt spelrum till  hemlig teleövervakning, lagring av teletrafikuppgifter samt s.k. signalspaning och annan avlyssning av kommunikation mellan enskilda som sker i trådlöst medium. När riksdagen i praktiken alltmer inkräktar i den personliga friheten måste fler förslag läggas fram som stärker individens rätt.

Exempel på utökat skydd för personens integritet behövs inom områden och händelser som;  

- Via datorer och mobiltelefoner har arbetsgivarna både möjlighet och rätt att övervaka sina anställda på ett extremt effektivt sätt. Numera frågar alltfler presumtiva arbetsgivare i anställningsintervjuer om tillgång din kod till Facebook och andra sociala medier. Argumenten om du ingenting har att dölja.. kommer tillbaka.Sådana frågor från arbetsgivare med tillhörande övervakning skall inte kunna vara möjliga att ställa.

-  Utdrag från belastningsregistret kräver numera kommunala bostadsföretaget när du söker bostad, presumtiva arbetsgivaren när du söker jobb, bolagsstämman när du skall bli invald i en bolagsstyrelse osv. Från början var det endast tänkt att förhindra pedofildömda att arbeta med barn. Låt oss gå tillbaka till detta ursprungliga syfte. Antalet fall där enskilda begär registerutdrag har mer än fyrdubblades mellan åren 2003 och 2011 från 40 686 till 176 939.

- Kvällstidningar som publicerar hur stora inkomster du och dina grannar har från den berömda taxeringskalendern. Vad bidrar det till det stora allmänintresset? Förbjud dessa offentliga uppgifter. Det finns inga skäl att redovisa hur mycket var och en tjänar.

- Allt fler lagringar sker av söktjänster via Google som sedan kan säljas till andra privata bolag. I Sverige är det relativt lätt att köpa adressuppgifter över privatpersoner och register över aktieägare i större bolag, uppgifter som lätt kan ställas samman.

- Patientjournaler som digitaliseras och läggs samman i register som lätt hamnar i orätta händer. Här behövs tydligare krav och regler för att säkra patientsäkerheten.

- Myndigheter och företag lagrar allt mer information om kunder och medborgare utan att den mest tandlösa myndigheten Sverige har – Datainspektionen -  kan göra något överhuvudtaget. Sammanställning av olika register är vanligare än vi tror och måste kunna motverkas effektivare.  

- Kreditupplysningsföretag som säljer uppgifter om dig utan att informera om att dessa uppgifter sprids. Flera företag har börjat skicka ut kreditupplysningar via usb-minne till sina kunder. På detta sätt kringgår man lagen och behöver inte upplysa den som blivit undersökt.

Vi lämnar elektroniska spår efter oss i form av e-post, GPS, loggar, tidrapportering och in- och utpasseringar vilket lagras och systematiseras. Men lagstiftning och skyddet för den enskilde hänger inte med. Skyddet för den enskilde och den personliga integriteten halkar hela tiden efter i vårt digitala samhälle. Riksdagen har röstat igenom stora ingrepp som Datalagingsdirektivet och FRA-lagstiftning som ger ökade befogenheter till statsmakten att göra utökade intrång i den personliga integriteten. Istället krävs det kraftfulla insatser som inte bara handlar om fotograferingsförbud på allmän plats.   

Det är dags att fatta beslut som försvarar den personliga integriteten och där man sedan respekterar de fattade besluten. Datainspektionen och myndigheter behöver också instrument för att se till att besluten efterlevs. Det behövs en lagstiftning som utgår från att stärka individens rätt mot samhället och de som gör olika intrång i individens privata sfär.

Jan Rejdnell

Staten borde sänka skatten på el under den tid som Svenska kraftnät belastar konsumenterna med ombyggnadskostnaderna för stomelnätet, skriver Tankesmedjan Liberalernas Jan Rejdnell och Svenska Elnätsupprorets Eric Anderzon i en replik på DN Debatt.

Fyra elhandelsområden infördes i Sverige i slutet av förra året. Skälet då var att EU-kommissionen tvingade oss att införa dessa. Sanningen var att Svenska Kraftnät inte ville sälja el till Danmark. Nu har Generaldirektören för Svenska Kraftnät, Mikael Odenberg, bytt ståndpunkt om orsaken till elhandelsområdenas införande.

Jan Rejdnell, Tankesmedjan liberalerna, Eric Anderzon, Svenska Elnätsupproret, Gnosjöregionens Näringslivsbälte, Martin Peterson, VD, Trioplast Industrier AB, Smålandsstenar och Göran Kinnander, VD, Handelskammaren Jönköpings län, skriver på E24.

Ett enigt skatteutskott skall nu utreda om villkoren för att få F-skattesedel. Detta efter ett radioprogram i P 1. Det är så politikerna hämtar sin verklighetsbild. Stundtals är småföretagaren älskad men så fort någon kan ha gjort något snett så klipper man till. Gör som Kanada - ta bort F-skattesedeln och momskravet upp till 200.000 kr. Du är företagare när du får din första kund. Inte prognostisera i förväg hur det skall gå och betala skatt i förväg på tänkt resultat.

Jan Rejdnells artikel på Newsmill

Sydsvenskan har i sin ekonomibilaga ett tema om kvinnor i bolagsstyrelser. Jan Rejdnell (verkställande ledamot) och Nina Jansdotter som är ledamot i Tankesmedjan Liberalerna har en stor debattartikel med bilder som handlar om hur långt vi egentligen kommit med jämställdheten i landet. Kvotering blir bara en signallag.

Nu måste Svenskt Näringsliv göra något istället för att bara prata.

Jan Rejdnell från Tankesmedjan Liberalerna skriver idag, tillsammans med Alfred Askeljung och Ville Nordström från CUF Storstockholm, på Newsmill om en plattskattereform och att skatter inte ska användas för fördelningspolitik. Detta som ett svar på tidigare debattartiklar av två medlemmar i CUF i Västra Götaland.

De kommuner som tar emot bidrag har helt anpassat sig till den nya verkligheten. Genom att ta skatter från medborgarna i en kommun till en annan i landet så tar man i praktiken ut skatt för annan kommuns verksamhet. Det finns inga krav på att den bidragsmottagande kommunen ska bedriva en effektiv verksamhet. Det är en stor risk att det leder till att man konsekvent försvagar incitamenten för framgångsrika kommuner att bli mer kostnadseffektiva och skapa ett tillväxtvänligt klimat.

Läs hela debattartikeln i Norran.

Ett skattesystem med platt skatt betalar var och en samma procentuella skatt. Den som tjänar dubbelt så mycket i ett platt-skatte-system också betalar dubbelt så mycket i skatt. Kombinationen med platt skatt i kombination med en garantiersättning har många vinnare, även ensamstående mammor. 

Läs Jan Rejdnells debattartikel på Newsmill

LO-ekonomerna skriver på DN Debatt 25/1 att Sverige behöver en bred parlamentarisk skatteöversyn. Tankesmedjan Liberalerna förordar att ett nytt skattesystem med så kallad platt skatt införs, skriver Jan Rejdnell i en replik på DN Debatt.

År 2010 fanns det över 1 700 kommunala bolag med sammanlagt 48 000 anställda och en årlig omsättning på 185 miljarder. Åtta år tillbaka i tiden (2002) var omsättningen 120 miljarder vilket betyder att omsättningen ökat med hela 65 miljarder.

Det har aldrig varit så många kommunala bolag som nu. Under 2000-talet har allt fler underkoncerner bildats. Ett stort antal kommuner har upptäckt att man genom koncernbildningar kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och kvitta vinster mot förluster mellan olika bolag i koncernen.

Allt större andel av vanlig kommunal verksamhet läggs ut i aktiebolagsform. Resultat från de kommunala bolagen var 9 miljarder kronor (2009). Då avses endast majoritetsägda bolag. 

Av 3 kap. 16 § kommunallagen framgår att kommunfullmäktige, om inte annat särskilt föreskrivits, får besluta att lämna över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening, en stiftelse eller en enskild individ.

I genomsnitt har en kommun mellan 5-6 kommunala bolag men det finns kommuner som utrustat sig med över 20 kommunala bolag. Det handlar då inte längre om ”naturliga monopol” som kommunala energi-, avfalls- eller bostadsbolag är betraktat som.  

Ett kommunalt bolag blir per definition en insynsskyddad verksamhet. Politikerna i styrelsen bestämmer vad som skall vara öppet för kommuninnevånarna eller vad som skall skyddas. Bolagen uppträder som vilket bolag som helst på marknaden och hänvisar till att konkurrenterna inte skall få reda på för mycket information när frågorna börjar bli för närgångna. Generellt sätt använder flera kommuner via sina bolag som mjölkossor. Andra sorters djur blir sponsrade i Borås som Eskilstuna där energibolagen skickar pengar direkt till djurparkerna. Vad verksamheten i ett energibolag har med tigrar och bananer att göra är en gåta. 

Många kommuner uppfattar sig i dag som en marknadsaktör inom olika branscher. I Västerås kör hemtjänsten TV-reklam för att få fler kunder. Pensionärerna kan få för sig att utnyttja RUT- avdraget istället för den kommunala hemtjänsten. För säkerhets skull har några hemmafixare anställts i kommunen så att just denna tjänst blir ”gratis” för pensionärerna. 

Skolor, kommunala bostadsföretag gör reklam för sig med filmer i tv, på bio och i bussar. Frågan är om det var så det var tänkt att kommunal verksamhet skall fungera som en marknadsaktör och vilket bolag som helst på marknaden? Det blir otydligt eftersom politikerna begraver sponsring och ”behjärtansvärda ändamål” med att låta de kommunala bolagen sköta detta. Insynen blir noll och ingen kan ifrågasätta. 

Att informera om de verksamheter som en kommun erbjuder är en sak men reklamkampanjer för att ta marknadsandelar eller stödja projekt där kommunledningen anser man borde köpa miljömärkta varor ligger inte en kommuns naturliga verksamhet. Kommunerna har i dag expanderat sina uppgifter att omfatta allt som kan uppfattas som behjärtansvärt eller säljande för kommunen. Detta är ett beteende som inte ens försvarbart då kommunkassan är full. Kommunallagen är i egentlig mening satt ut spel eftersom det inte finns några effektiva åtgärder att sätta emot. Överklaganden leder bara till åratals av väntan och inga böter eller viten döms ut. 

Även om kommunerna uppträder olagligt så händer ingenting. Gränserna flyttas fram hela tiden. Kommunerna leker kapitalister och satsar på olika projekt. Är det inte biogas- och etanolanläggningar så är det stora badpalats. Man expanderar sin verksamhet långt utanför kommungränsen med ursäkten att man skall tjäna pengar åt kommuninnevånarna där hemma. Så gör många kommunala energibolag som inte ens drar sig för att gå utomlands. Det är först när verksamheten går back och satsningen slagit snett som media reagerar. 

De politiska partierna backar inte. Tvärtom får alla kommunpolitiker här chansen att utveckla sin affärsmässiga ådra. Men det var inte därför vi valde politikerna i allmänna val, för att de skulle vara våra affärsmoguler och riskera skattepengar i olika projekt. 

Om utvecklingen skall fortsätta är det bättre att det sker direktval av ledamöterna till de olika affärsdrivande bolagen. Det är inte ideologisk hemvist som skall avgöra utan affärsmannaskap. Kompetensen går tyvärr med fog att ifrågasättas hos enskilda ledamöter. 

Verksamheten i många kommunala bolag skulle kunna läggas ut på entreprenad och upphandling. Detta för att få valuta för skattepengarna. Även här sker missgrepp. Senast rapporterade tidningen Bohuslänningen om årliga upphandlingar för 60 miljoner som sker olagligt där kommunrevisorerna kritiserat. Kritiken biter inte eftersom upphandlingarna fortsätter på samma sätt som förut. 

Frågan måste ställas om kommunernas roll. Var börjar den och var slutar den? 

Om skattepengar undanhålls genom koncernbildningar inom kommunerna och energibolagen agerar kassakor till kommunkassan är det i praktiken en extra skatt för kommuninnevånarna. Om man fortsätter sköta kommunerna som bolag på en marknad är det en tidsfråga innan första betalningsproblemen börjar, för skatten går inte att höja hur många gånger som helst.  Kommunallagen är satt ur spel. 

Vårt skattesystem är i dag likt ett lapptäcke. Senaste mandatperioden har inneburit särskilt inriktade insatser i form av Rut, Rot, jobbskatteavdrag och differentierade momssatser. Innan vi kan byta till ett nytt skattessystem måste vi gå från skuldsättningar med ränteavdrag till ökat sparande.

Läs artikeln av Jan Rejdnell och Karl Beijbom på Newsmill

I Sverige har vi främst vattenkraften och kärnkraften som levererar mest el och energi. 97 procent av elproduktionen är inte fossilt framställd vilket gör oss till goda världsmedborgare när det gäller den globala uppvärmningen. Eftersom det råder tveksamheter till kärnkraftens fortsatta användning hos några partier diskuteras alternativa energislag. Vindkraften skall tolvdubblas, mottrycksturbiner i pappers och massaindustrin, fler vattenkraftsturbiner och bättre överföringssystem. Eftersom dessa åtgärder inte ensamt kan ersätta en utfasning av kärnkraften föreslås stora besparningar av el.

Miljöpartiets paradgren är miljöpolitiken. Kraven är därför stora på att de förslag som partiet lägger fram skall vara realistiska och väl underbyggda. Tankesmedjan Liberalerna har granskat partimotionen om energipolitiken och främst prövat realismen i de framförda målsättningarna och kraven.

Målet är 100 procent förnyelsebar energi i den svenska elproduktionen, som redan skall infrias år 2030. Närmare hur detta skall infrias finns ingen detaljerad plan för. Besparing är en nyckelfråga. I sin motion hänvisar man till att "flera trovärdiga källor" anser att energianvändningen kan minska med så mycket som 50 procent utan att produktion eller välfärd blir lidande.

Ett av de exempel de tar upp är programmet för energieffektivisering (för stora företag kallat PFE). Enligt Mp är energibesparingarna häpnadsväckande för här talas det om dubbelt så hög energibesparing till halva den beräknade kostnaden.

Programmet PFE, som riktar sig till energiintensiv industri och har omfattat 117 företag som står för 1/5 av all elanvändning i industrin i landet, har under några år lyckas energibespara mellan 3,5-5 procent. Mycket tack vare engångsinsatser genom att täta pumpar men också genom egna investeringar i bättre teknik.

Längre fram i samma motion konstateras att i ett annat program med energikartläggningscheckar som riktar sig till mindre företag har man preliminärt sparat mellan 10 och 30 procent i företagen. Hur mycket energi i reella tal går inte att utläsa ej heller har energimyndigheten några uppgifter kring detta. Mp anser dock att just detta program "inte imponerar". Läsaren av motionen får uppfattningen att de stora företagen som gör av med ansenlig mängd energi har sparat mer än de mindre bolagen. Så är det inte! Små företag som sparar mellan 10 till 30 procent är mycket bra och men är ofta besparingar av engångskaraktär. Det handlar om relativt liten energimängd i relation mot vad den tunga industrin gör av med.

Källan som Mp hänvisar till är en utredning gjord av konsultbolaget SWECO som utfört insatsen på uppdrag av Naturskyddsföreningen inför en konferens. Utredningen omfattar grova uppskattningar och poängterar statliga kraftiga styrmedel som medför stark centralstyrning från statliga myndigheter. Detta är inte ens möjligt med en gemensam nordisk energibörs – Nordpool när vi idag säljer och köper energi från och till våra grannländer och kontinenten. Likaså varnar författarna stor osäkerhet i sina prognoser och uppskattningar. De flesta av förutsättningarna i rapporten är hypotetiska.

De styrmedel som föreslås är allt annat än liberala. Det handlar om maximala kvoter för uppvärmning av bostäder och lokaler. Varje medborgare skall genomgå en obligatorisk utbildning i konsten att spara energi. Goda medborgare stänger av värmen och kanske belönas med medalj eller grön halsduk?

Insatserna för att minska energianvändningen innebär ökade kostnader, men författarna av rapporten har inte haft möjlighet att utreda vad dessa kostnader slutligen kommer att hamna på ur investeringssynpunkt.

De senaste tjugo åren har energianvändningen varit ungefär densamma i Sverige. Industrin har gjort stora energisatsningar för att spara energi vilket idag lett fram till att bostäder och service är enskilt den grupp som konsumerar mest energi och el. Eftersom vi blir fler innevånare och tjänstesektorn expanderar som har detta område ökat sin energianvändning. Mp får svårt att vara positiv till expanderande service- och tjänstesektor samtidigt som den skall krympa sitt energiuttag.

Ambitionen eller snarare villfarelsen att det går spara in 50 procent av energianvändningen utan att produktion eller välfärd blir lidande är falsk. Om Industri och småföretag gör en kraftsamling kan de sänka sin energianvändning med mellan 5 - 7,5 procent i de beräkningar Tankesmedjan Liberalerna gjort. Många av dessa besparingar är av engångskaraktär.

Inom de politiska partierna finns en tro att om man håller uppe priset på energi med hög skatt så sänker man energiuttaget genom att företag och övriga konsumenter energieffektiviserar. Det är samma filosofi som staten använder sig av med högt skatteuttag på alkohol, tobak och drivmedel. Hög skatt skall ge mindre konsumtion. Svårigheten med el och energi är att det är svårt att avstå från eller påverka uttaget av.

Med en kall vinter i Sverige ökar det samlade energiuttaget med mellan 25-30 procent. Med det förändrade klimatet har vintern drabbat hela Sverige med snö och kyla.

För trettio år sedan började staten subventionerade ett antal Norrlandskommuner med nedsättning av skatten på el. Hänvisningen var och är fortfarande att det är kallare i Norrland och att det kostar mer att värma upp ett hus där. På trettio år har konsumenterna i Norrland haft på sig att komplettera med annan värmekälla än el i huset. Ändå är det i dag ingen skillnad med antalet småhus som värms med el på något sätt i olika delar av landet. Idag värms nästan trettio procent av småhusen med el på något sätt i Sverige och där över 50 procent av den totala energiåtgången för uppvärmning därmed utgörs av el.

Om partierna snabbt vill sänka den totala elanvändningen hos privatkonsumenter så utgör eluppvärmda småhus en stor potential. Det finns andra uppvärmningsformer för småhus som inte kräver vare sig den energimängd eller elförbrukning som i dag eluppvärmda hus kräver. Om man inte med tvång skall styra konsumenterna till annat beteende så är en avdragsrätt för ombyggnation av de hus som idag använder el för uppvärmning en framkomligare väg. Ett slags riktat ROT-avdrag för dessa hus. Det bidrag som fanns fram till 2011 hade dokumenterat goda effekter till låg kostnad.

Energieffektivisering i Sverige kommer att ta lång tid och det faktum att den energiintensiva industrin lyckats spara upp till fem procent tyder på att en hållbar minskning av energianvändningen med hälften kommer att ta mycket längre tid än Miljöpartiet vill kännas vid. Det är viktigt att alla partier i riksdagen håller sig till verkliga siffror och prognoser samt ställer realistiska krav istället för att frammana utopiska bilder.

Jan Rejdnell Per Pettersson

Tankesmedjan Liberalerna

Efter DN:s reportage om hur man i Sollentuna ska använda surfplattor i undervisningen, har debattvågorna gått höga. Skolminister Jan Björklund sågar förslaget jämsmed fotknölarna och konstaterar att "man måste lära sig skriva för hand i skolan". 

Samtidigt är skolan en av de institutioner som länge lidit av att inte ta till sig ny teknik. Datortätheten i skolorna har aldrig kommit upp i några stora tal, utom på vissa nischade skolor där en bärbar dator till varje elev varit ett sätt att sälja in sig. Dessa skolor har dock ofta fått utstå kritik för att de "köpt" sig elever på detta sätt, medan den pedagogik där datorerna varit viktiga verktyg knappt har nämnts. 

Flera av Björklunds påståenden är också direkt felaktiga och oinformerade. Han provoceras över uttalandet att det här tar skolan från forntiden till nutiden och hävdar att de som säger så menar att "böcker tillhör forntiden". Inget kunde vara mer fel. I varje läs- eller surfplatta finns tillgång till gigantiska bibliotek av böcker. Project Gutenberg tillgängliggör många klassiska verk där upphovsrätten har gått ut – helt gratis. Det är självklart perfekt framåt högstadiet. Lättare böcker och läromedel finns också tillgängliga, mot betalning eller via olika e-bibliotek, så redan från förskoleklasserna kan böcker läsas med hjälp av dessa plattor. Dessutom finns möjligheten att ha assisterad läsning på olika sätt i dessa böcker och därmed hjälpa till med inlärningen på olika sätt.

Jan Björklunds motstånd mot plattorna och de uttalanden han gjort visar att han inte förstått vilken potential dessa har i undervisningen eller ens de mest grundläggande funktionerna i dessa plattor. Däremot tilltalar hans uttalande säkerligen äldre generationer, ofta de vars barn är för gamla för att omfattas av debatten. Hans reaktion fungerar säkerligen utmärkt i dessa väljargrupper, men särskilt mycket med vetenskap eller pedagogik har det inte att göra.

Det är dags att införa ett renodlat personvalssystem där medborgaren är tvungen att kryssa kandidat/er på partilistan. Vem som väljs och vad de står för blir viktigare än de centraldirigerade budskapen partierna bestämmer. Ett system med renodlade personval kräver att partierna satsar valbudgeten på kandidaterna istället för på rikskampanjer. Självklart kommer partierna stötta de kandidater som är mest lojala men väljaren bestämmer trots allt vem som blir vald. I dag är det i praktiken partifolket som väljer vilka kandidater som kan hamna på valbar plats och därmed bli folkets företrädare.

Läs debattartikeln på Newsmill